Det jag tycker är jobbigast är just saknaden efter min familj och mina vänner. Att bara sätta sig ner vid matbordet med familjen på en vanlig sketen vardag, att bara prata med min familj face to face, att kunna krama mamma, säga godnatt till pappa, prata tonårsliv med bror och skratta med lillasyster på riktigt. Det är ju inte riktigt samma sak över Skype.
Sen har vi det här med mina vänner. Att bara träffa dom och umgås, dricka vin och bli härligt salongsberusade. Det som är lite jobbigt här i staterna (nu kommer jag låta som en alkoholist) är att man måste vara 21 för att få dricka alkohol och festa. När mina värdföräldrar sitter och dricker vin vid matbordet kan jag ibland bara sitta där, kolla på glaset och bara tänka mig bort på hur gott det skulle vara med ett glas rött vin. Samma sak med det här att festa, just att gå ut och dansa liksom, go crazy med min majsan aka snooki and deena. Det kommer jag inte komma göra på ett år, så jävlar vad jag ska dansa när jag kommer hem! Ska bara vara på rehab i ett år först haha.
Det bästa för mig när jag har hemlängtan är att åka och shoppa eller träna.
Det här med träning och äta rätt har nästan blivit som en ny livsstil sedan jag kom hit, för det får mig att tänka på annat än alla där hemma, och så kommer man ju se super ut nät man kommer hem *blinkblink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar